Om du t.ex. har fyra implantat med åtgärd 401 så kan dessa skickas in till Försäkringskassan som vanligt och ersättning kommer att betalas ut. Benuppbyggnaden däremot ersätts inte av Försäkringskassan och ska debiteras med patient 100%, t.ex. på åtgärd 431.
Komplettering: här är svar från TLV:s odontologiska utredare/tandläkare:
Tandläkaren undrar hur ska han rapportera benuppbyggnad i samband med extraktioner.
TLV:s uppgift är att föreskriva om vilken tandvård som ersätts inom det statliga tandvårdsstödet och att beräkna referenspriserna för de olika åtgärderna inom tandvårdsstödet. Behandlaren fastställer vilka tillstånd som föreligger hos patienten och avgör sedan vilken behandling som är ersättningsberättigande inom tandvårdsstödet. Försäkringskassan är den myndighet som beslutar om ersättning ska lämnas i enskilda ärenden. Vårt svar är allmänt hållet kring hur regelverket är tänkt att tillämpas.
Inom tandvårdsstödet är behandling med benaugmentation ersättningsberättigande om villkoren för tillstånd 5020 är uppfyllda. Som framgår av föreskriften
HSLF-FS 2017:39 finns fem olika åtgärder för benaugmentation, åtgärd 427, 428, 430, 431 och 432. Åtgärd 427, 428 och 431 är endast ersättningsberättigande när de utförs av tandläkare med specialistkompetens i käkkirurgi eller parodontologi eller av ST-tandläkare inom dessa båda ämnesområden. Dessa åtgärder tillämpas när benaugmentation utförs vid ett separat tillfälle skilt från implantatinstallation.
Åtgärd 430 och 432, som tillämpas i samband med implantatinstallation, är ersättningsberättigande även när de utförs av allmäntandläkare. Dessa åtgärder måste kombineras med en åtgärd för implantatkirurgi vid samma tillfälle.
Samtliga åtgärder är ersättningsberättigande per kvadrant. Läs vidare om benaugmentation inom tandvårdsstödet i
KUSP/Handbok/Benaugmentation inom tandvårdsstödet.
Vid benaugmentation läggs en lambå upp för det aktuella området/kvadranten. Det vanligaste är att området som ska benaugmenteras saknar tänder. Om tanduttagning behövs inom samma område ingår dessa i åtgärderna för benaugmentation för den aktuella kvadranten. När man lagt upp en lambå tar det inte mycket extra tid att i samma område ta bort enstaka tand/tänder. En åtgärd för tanduttagning innehåller flertalet moment och material som redan ingår i åtgärden för benaugmentation, exempelvis bedövning, blodstillning, postoperativ information och samtliga instrument. Det är det huvudsakliga skälet till varför åtgärder för extraktion inte ersätts i samma kvadrant som benaugmentation.
Åtgärder för kirurgiskt avlägsnande av tand, 404 och 405, är inte heller ersättningsberättigande i samma kvadrant som benaugmentation. Dels beror det på att ”dubbla” operationer inte är ersättningsberättigande inom tandvårdsstödet för samma operationsområde, i likhet med extraktionerna. De sakkunniga som ingick i arbetsgruppen när TLV utredde frågan om benaugmentation och införde fler åtgärder för sådan behandling menade också att det i normalfallet inte är lämpligt att benaugmentera direkt vid ett kirurgiskt avlägsnande av en tand som ger en större defekt i käkbenet och där det kan finnas rester av infektion. Det är bättre att avvakta primärläkning och därefter benaugmentera vid ett separat tillfälle för att säkerställa optimal läkning efter tanduttagning och därmed ge en bättre prognos för benuppbyggnad.
Om man vid något tillfälle ändå föredrar att utföra båda delarna samtidigt får tandläkaren välja att rapportera antingen åtgärd för kirurgiskt avlägsnande eller åtgärd för benaugmentation. Endast den ena är ersättningsberättigande under samma dag.
Detta är också ett skäl till varför tandborttagning inte är ersättningsberättigande, om den utförs samtidigt som benaugmentation, i samma kvadrant, under samma dag.
